Foto: Nelly.com

Efter jag hade fött Molly kom jag inte i ett enda par av mina jeans. Drog ner på stan och provade massor med byxor men magen ville inte vara med på noterna. Till slut hittade jag ett par som satt lägre i midjan och lyckades få igen dem. Resultat: Magen hängde rejält utanför men tack och lov slapp jag gå med rumpan bar.

Räkning: DYR

 

Plötsligt en dag pajade dragkedjan och jeansen blev pinsamma att bära. Gylfen åkte ner när man minst anade det. Min mamma tog sig snällt an dom och sydde dit en ny gylf. Det va väl typiskt att just den gylfen saknade stopp och även den åkte ner av sig själv.

 

Den som har bytt en dragkedja på ett par byxor vet att det inte är ett galmmit jobb. Så mina byxor hamnade i garderoben och samlade damm, tills för tre veckor sedan då jag efter Selmas födsel kände att jag ville ha tillbaka dom. Som sagt dyra va dom så jag tänkte att en ny gylf kan jag kosta på dom. Så skjuts iväg till skräddaren med dom, för inte tänkte jag byta dragkedjan själv. Huu.

 

I dag upptäckte jag med förskräckelse att skräddaren missat att sy igen en bit av sömmen i skrevet. Dragkedjan fyller visserligen nu sin funktion men kuul att ha fått hål på köpet. 

 

Tänker: Helst av allt vill jag bara gå tillbaka och be han göra om det. Men det känns så jobbigt. 180 spänn kostade det. Inte vråldyrt, men det känns som att han kunde betala mig 180 spänn för att han har pajat mina byxor i onödan. Nu måste jag ändå ta upp maskinen och sy igen hålet. Då måste jag sprätta och det va ju det jag inte hade lust med från början.

Risk: Hålet kommer att förbli kvar.