Varje gång jag kliver in i mina föräldrars hem längtar jag efter att mitt eget hem va lite mer shabby chic. Jag har alldeles för sällan under min uppväxt uppskattat och förstått mammas känsliga öga för vackra gamla ting. Min mamma kan se pärlor i det som jag först bara ser som skräp.

Jag kan verkligen inte det där med loppis. Jag vill så gärna men bara jag går in på ett sådant ställe känns det som jag andas smuts. Även om jag inte petat på något känns mina händer ofräscha.

I dag har vi varit i Lysekil och vandrat förbi gamla saker som folk har förkastat. Jag har köpt flera saker. Känner mig bla göör nöjd med min nya våg.